Sunnanäng

: en studie i illustrationernas betydelse för ikonotexten

Abstract

Utgångspunkten för denna uppsats är att utifrån moderna teorier och metoder belysa illustrationernas betydelse för ikonotexten. Författaren har använt två versioner av Astrid Lindgrens Sunnanäng - ¨Sunnanäng¨ i Sunnanäng (1959) och Sunnanäng (2003) – för att belysa området. Båda berättelserna har samma text, men olika illustratörer, Ilon Wikland och Marit Törnqvist. Tillvägagångssättet författaren har använt i uppsatsen är separerade textanalyser, bildanalyser och analyser av ikonotexten utifrån dennes ¨läsning¨ av de två olika versionerna av Sunnanäng. Författaren har prövat olika moderna teorier och metoder för att resonera och problematisera illustrationernas betydelse för ikonotexten. I uppsatsen visar författaren att en illustration kan innehålla visuella luckor skapade av illustratören, såväl som en text innehåller verbala luckor. De visuella luckorna påverkar tolkningen av ikonotexten – bilderbokens egentliga text – och påverkar därmed även betydelsen av ursprungstexten. Författaren beskriver och visar i uppsatsen hur illustrationerna på flertalet sätt expanderat texten i ¨Sunnanäng¨ i Sunnanäng från 1959 till Sunnanäng 2003 och därmed skapat helt nya betydelser för ikonotexten.