“Vi får inte sluta spruta vatten på husen som inte brinner!”

: En kvalitativ intervjustudie om kommuners upplevelse av den nya lagen om brottsförebyggande arbete

Abstract

Denna studie syftar till att undersöka två kommuners upplevelse och implementering av den nya lagen (SFS 2023:196) om kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete. Brottsförebyggande arbete och brottsprevention är centrala och omdebatterade begrepp inom den svenska kriminalpolitiken och lagen (SFS 2023:196) som trädde i kraft år 2023 ger kommunerna en helt ny roll och nya krav på ansvar att bidra till samhällets samlade brottsförebyggande arbete. Studien baseras på sju kvalitativa intervjuer med nyckelaktörer i en större (Storkommunen) respektive mindre kommun (Lillkommunen). Studiens teoretiska perspektiv och verktyg för analys innefattar Garlands (2001) kontrollteori, kritiska perspektiv på samverkan samt Lipskys (2010) teori om närbyråkrater. Kontrollteorin belyser det kriminalpolitiska sammanhanget med fokus på styrning, det kritiska perspektivet på samverkan uppmärksammar organisatoriska och strukturella hinder vid samverkan och Lipskys teori om närbyråkrater påvisar hur policys och lagar förverkligas i praktiken. Resultaten visar att lagen generellt uppfattas som positiv, nyttig och nödvändig vilket skapat mer mandat för brottsförebyggande arbete. Implementeringen varierade beroende på lokala strukturer och resurser. Det stora tolkningsutrymmet lagen innefattar, gör att tillämpningen formas på lokal nivå, i enlighet med teorin om närbyråkrater. Samverkan anses central men utmanas av sekretess och stuprörstänkande. Nationell styrning beskrivs som förhastad och kortsiktig vilket motsäger behovet av att långsiktigt och lokalt anpassa åtgärder, en paradox som synliggör glappet mellan politiska mål och praktikens verklighet.

Tilldelningsdatum	2025-juni
Originalspråk	Svenska
Handledare	Joakim Thelander (Handledare) & Miguel Inzunza (Examinator)